Måndag efter Maiden-konserten var det dags att ge K skjuts till Revingehed och inryckningen.
Han hade lite ågren över det hela på söndagskvällen och var en aning pirrig i hela kroppen på måndagen.
För säkerhetsskull så hade jag tryckt ut en vägbeskrivning på Eniro så att vi skulle hitta lätt.
Hmmmmmmmm
det hade gått hur bra som helst om Eniro hade uppdaterat sina kartor med korrekta vägnamn.
Till slut så stannade vi och frågade efter vägen istället.
"Den vägen har inte hetat så på flera år" sa en vänlig man och pekade ut vägen åt oss.
Det kändes väldigt konstigt att se K traska iväg.....lumpen....redan.....HALLÅ VÄRLDEN...kan vi kanske sakta ner lite???
Nu i helgen är han hemma på permission (eller vad det nu heter) och det är gott att ha honom hemma. Han har massor av kul saker att berätta och det märks att han trivs med lumperiet. Sonen M har bestämt sig för att han INTE vill göra lumpen och får allt bekräftat nu.
Tobias är hur imponerad som helst över det faktum att K har fått skjuta med en pepprare (AK5)
"Men mamma...han sköt väl inte på en gubbe?? han sköt väl inte ihjäl någon??"
Sammanfattningsvis så har min semester i år varit den bästa på länge. Det ska bli riktigt kul att komma tillbaka till jobbet på måndag.
Kram på er alla
3 kommentarer:
Läste just om er Bulgarienresa... måste ha varit en underbar upplevelse! Jag blev ju inte ett dugg avis när jag såg de härliga bilderna... bara lite!!
Jag skrev om att vilja... och jo, vi hade nog inte valt att ha det så som vi har det nu, om vi hade fått möjlighet att välja... vi hade nog valt att ha allting kvar istället!
Men... så är det ju med allt! Man ställs inför saker och ting i sitt liv, även de där sakerna man inte vill, och man får försöka göra det bästa av det!
Varm kram...
Vi har mycke´t att prata om i morgon....ses snart!
Vems skrivbord skall jag nu lägga alla mina papper på som jag inte vet var jag skall göra av?
Vi ses mellan fyra röda väggar imorgon!
Skicka en kommentar