Sorgen finns där hela tiden, just nu är den extra påtaglig. Lilla Nelly ska döpas på söndag. En av de, i mitt tycke, finaste ceremonierna i kyrkan. Det kommer att bli en dag fylld av både glädje och sorg.
Hon finns med oss, hela tiden, min syster. Jag tror att det är först nu som det verkligen har gått upp för mig att hon är borta. Jag kommer verkligen aldrig att träffa henne igen. Det är tufft, så otroligt sorgligt.
6 kommentarer:
Även om man gläds åt det nya har man kvar saknaden efter det gamla. Glädje och sorg går ofta hand i hand. Men prata om henne. Mycket. Då koommer hon aldrig att försvinna helt. Hon finns ju i era hjärtan och alla har samma saknad.
Och njut av undret och dopet på söndag.
Massor av kramar
Sju månader efter att farsan dött skrev jag bland annat ner följande som då surrade flitigt i min skalle:
Ja Leif, du har varit borta i sju månader nu. Är det inte dags att komma tillbaka, det är nämligen inte roligt längre? Hallå Leif, för h-e, hör av dig! Kom fram nu, vi vill prata med dig! Hör du mig!? Hallå!
Det var nog först härifrån och framåt som jag jag egentligen började förstå vad som hänt, så jag tror jag vet vad du känner.
Hej..så tråkigt att läsa om sdin suster!! Tar nog oerhöt lång tid att komma övr en så nära kär person!Beklagar!
Men visste inte ni hade en så liten...Visst är dopcermonier vackra...på vår nu i våras..så sa prästen några vackra ord..de gick rakt in i hjäretat..precis som om hon visste allt svåra vi gått igenom, gast det gjotde hon ju inte...eller?? Man kan undra ibland..om det inte var högre makter iblandade där..ursom hädt så började ju moina tårar rinna..och slutade aldrig! Åå såå pinsamt det var!!!!Men kunde inte hjälpas!
Önskr er en fin minnesvärd helg!
Kram ♥
Magnus; Precis så är det, kom tillbaks nu Lena, vi vill inte vara utan dig längre!
Min omtänksamma vän... jag förstår din saknad så så väl, och din önskan att hon ska komma tillbaka. Jag önskar att jag kunde komma med någe hoppfullt ord, om inte annat så för att mildra din sorg och längtan... men det enda ord jag kommer på är just det ordet... hopp.
Att det finns ett hopp, eller en trygg övertygelse i att man en dag kommer att ses igen...
För mig är det så... jag hoppas, och håller fast vid att vi kommer att ses igen.
För annars så vore ju allting bra nog meningslöst, tycker jag. Livet i sig, menar jag...
Varm gokram...
Ps. Det var inte meningen att det här skulle låta som någe religiöst prat... utan mera att jag ville berätta vad som får min saknad och längtan att mildras lite när det är som värst! Hoppas du inte tog illa upp på någe sätt...!
Elisabeth.
Jag är av precis samma åsikt :) det är klart att vi träffar våra nära o kära igen på något sätt. Jag tog absolut inte illa upp.
Skicka en kommentar