torsdag, juli 30

6 månader

Det är ett halvt år sedan min syster dog.
Vi som inte trodde att vi skulle klara av en vecka när sorgen var som djupast och så har det plötsligt gått ett halvt år.
Ofattbart

1 kommentar:

Elisabeth sa...

Ja, visst är det märkligt hur man på något sätt tar sig vidare! Fast man i stunden tror, och nästan vet säkert, att man inte kommer att orka en endaste dag framåt. Det finns en styrka i det... och som jag skrev... glädjen balanserar.

Varmaste kramen...

Ps. Någon gång ska väl det där trollspöet kunna vifta åt rätt håll... så att vi kan ses, menar jag!