torsdag, februari 5

Farväl

Jag träffade hennes dotter idag, hon som ska ha barn i april,
"Ge mamma en puss på kinden från mig och lägg ängeln i hennes hand"
sa hon innan vi skildes åt.

Träffade mamma och pappa utanför kapellet, Jessica och jag hade åkt dit tillsammans.
Höll pappa i handen när vi gick in, mannen från begravningsbyrån berättade om hur det såg ut där inne och vad han skulle göra. Förklarade hur Lena låg och vad hon hade på sig.
"Hon har sin egen kudde och filt, och sina egna kläder."

Att se kistan -
När han lyfte på locket - Gud, jag trodde att pappa skulle svimma
När han tog bort ansiktsduken
Mammas förtvivlade gråt - pappas hulkande gråt - Jessicas och min egen gråt -
Tårar som strömmar nerför kinderna.

Pappas avskedsord till henne - så fina och så fyllda av sorg
"Lilla älsklingen min, å Gud vad jag ska sakna dig"
Mammas smärta " jag går sönder, Lena Lena Lena, min kära lilla flicka . Jag saknar dig så"
En röd ros och ett brev - mammas och pappas sista gåva till henne.

Jag gav henne en puss på kinden som jag lovat och la ängeln i hennes hand. Klappade, pratade.
Jag tände ett ljus för henne och avkrävde Gud ett löfte att han skulle ta hand om henne, låt änglarna ta hand om henne.

Fader vår, som är i himlen
Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike
Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden
Vårt dagliga bröd giv oss i dag;
Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
Inled oss inte i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet
Amen.

Pappa och mamma tar sina sista faväl, Jessica tar sitt - gråt och sorg
Mamma säger " Ska vi gå?"
Panik - "NEJ - jag vill inte lämna henne" - min förtvivlan forsar ur mig.
Jag reser mig upp - "Jag stannar här, hon ska inte vara ensam"
Pappa - min älskade pappa - tar mig i sin famn, tröstar, håller om.
Mammas röst "Hon är inte ensam Anette, mormor o morfar, farmor och farfar tar hand om henne"

Åh GUD vad detta är svårt, att lämna henne. Men hon är trygg nu, så fin, så fridfull.
Min syster är död - det gör så fruktansvärt ont.
Men nu har jag en annan bild av henne än den där hon ligger på golvet, blå och full kalabalik runt omkring.

Hennes dotter hade drömt om henne inatt " då var hon en ängel" sa hon.
Det är hon nu med............

3 kommentarer:

Anonym sa...

Smyger in och lämna en tröst kram till dig här....

Kram ifrån Linda F fd Persson (J.s klasskamrat ifrån Färlöv)

Elisabeth sa...

Älskade och underbara vän.... inte förrän nu går det upp för mig att Jessica är din syster.
Samma ord, från hela mitt djupaste hjärta nu, går till dig... om jag bara hade kunnat hjälpa er på någe enda sätt!!

Å det där tänket till Gud... "hur tänkte du nu?" kunde ni åteminstone inte få ett lugnande svar på det? Något vidare tänk, som kanske kunde trösta nu....

Jag blir så himla ledsen för er skull... och det känns precis som om jag satt där bredvid er och bara kramade om er. Gud, vad jag skulle ha velat kunna göra det nu... nu när orden fattas.

Varm... himlens varm kram till dig i varje stund nu, min vän.

Sara Li sa...

Läser och gråter...

Min mormor gick bort när hon var 65 år, det var också helt plötsligt och oväntat. Vi var på semester då, jag, mamma, pappa och min lillasyster. Vi campade i Mellerud och morfars och mormors granne ringde till campingen och gav beskedet.

Jag var 11 år då. Natten före vi åkte på semester hade jag sovit över hos mormor och innan vi körde gav jag henne en kram och sa hej då, kramas gjorde vi inte så ofta men just då kändes det som att det var något jag skulle göra.

Och det är jag så glad för... det blev liksom som ett sista farväl.

Men visst tänker jag på detta mer än någonsin just nu för min mamma är 63... och man vet ju inte om det går i arv att dö "ung". Så jag är allt lite orolig. Men man ska inte tänka för mycket, man ska ta en dag i taget och verkligen visa för sina nära och kära vad de betyder för en.

Och det verkar det som om du gjorde med din syster och gör med de andra i din familj också.

Varmaste kramar.