En helt vanlig torsdag blev lite extra trevlig tack vare en härlig lunch på stan med go' vännen Agneta.
Det är alltid lika kul att träffas, vi bubblar och fnissar precis som man ska och idag så till den milda grad att jag höll på att glömma notan. Så hemskt pinsamt DET hade varit...om jag bara rest mig upp och gått min väg med ett glatt "Tack för maten ..."
Nu ska denna härliga människa börja nytt jobb på måndag och jag är lite avis, jag vill också vara kollega med henne :)
Tack för dagens min vän, vi ses snart hoppas jag!
kram Anette
1 kommentar:
Tack själv vännen!
Som du ser på min blogg så satte lunchen sina spår. Men man kan ju aldrig få ett hjärta för mycket, det är ju så mycket som skall få plats däri.
Kram
Skicka en kommentar